JUNO

Mamman bestämde sig för att hämta sina älsklingar extra tidigt på torsdagen. Alltså tog hon bilen till jobbet och det går ju som blixten när man är på kontoret nollsexnolltre. Men sen blev ju allt som vanligt och mamman springer iväg från kontoret mycket senare än planerat och då var det redan kö på Essingeleden och ursäkter finns det gott om.

Som kompensation för att hon sliter sexåringen från fritids med ett stressat tjut, och som kompensation för att tvååringens tidiga dagisdag tog slut tjugo minuter i fem, bestämmer hon sig för att bjuda barnen på pannkakor. Det ångrar hon genast bittert. Varannan jävla pannkaka fastnar i stekpannan och hamnar i en knölig hög i papperskorgen. När mamman och barnen väl sitter till bords är mamman på tämligen uselt humör.

Då kommer pappan hem. Barnen vinkar och ropar att pappa kommer pappa kommer. Och när han kliver in genom dörren ropar tvååringen "Hej älskling!" varpå pappan dör av pappalycka och det utbryter allmänt älsklingskackel. Joar är mammas älskling och Elsa är pappas älskling och mamman är Elsas älskling och pappan är Joars älskling och så vidare till alla fått vara älskling till alla.

Det blir tillslut en bra torsdag med pannkak- och älsklingsskalas. En munter men utmattad mamma somnar på soffan till Idol innan förste man ens hunnit ställa sig på plattan. Precis som sig bör.

Juno