JUNO

Mamman sitter och jobbar i vardagsrummet. Den tio månader gamla flickan lullar runt på golvet. Hon sitter och leker lite, hon kryper en sväng, hon står och svajar en stund. Hon försvinner in bakom gardinen. Bang så kommer en ljusstake farandes ner i golvet. Krafs krafs så sprids lite blomjord ut runt hennes fötter. Sedan tystnad.

För säkerhets skull håller mamman ett halvt öga på gardinen och ett helt öra. När det efter en god stund hasar på fönsterbläcket säger mamman med sin nya sträng-för-bebis röst "neeej, låt blomman vara ifred". Ut från gardinen kommer ett rufsigt huvud. Rosa pelagonblad spretar ut ur hela munnen och ett litet blad har trasslat in sig i rufset. Hon ler stort. Jättestort. Skrattar och studsar upp och ner av iver över att få visa upp sin skatt.

Där rök den stränga rösten. En liten blommar har väl ingen dött av.

Juno