JUNO

Varje dag vid niotiden äter jag en smörgås. Idag hade jag glömt att ta med smörgås varför jag ofrånkomligen har varit hungrig sedan typ kvart över nio.

Kollegorna och jag gick och handlade lunch som var anpassad för att äta ute och solen skiner och det är fredag och "Gud vad mysigt" tänker jag. Fast när vi kommer till solhörnan tycker alla att det nog är lite för kallt för att sitta där och äta trots allt. Bara jag röstar för att äta årets första utelunch.

Men nej, de ska bara sitta där i två minuter och sen gå upp och äta i köket och då är det ju ingen idé att jag sitter där med öppnad salladsbunke, nej usch vad meckigt, så jag går upp till köket på en gång - eftersom jag nu är så hungrig.

En timme senare kommer förrädarna upp på kontoret. "Åh, vad det var härligt att sitta ute och äta!". Ja det tror jag säkert. Nu har jag lovat att sura resten av dagen och aldrig mer prata med de små grisarna.

Juno