JUNO

Egentligen är det helt galet. Hotel Arts är ett av de lyxigaste hotellen i Barcelona. Jag var där i två nätter och tre dagar. Av de sex timmar per dygn som jag var på mitt rum så sov jag fem komma fem.

Om man nu ändå är på ett lyxhotell borde man ju ägna en hel dag åt att bara vara på hotellet, ligga och sola och läsa vid takpoolen, dricka av Champagnen, nåja Cavan, som de serverade till frukosten, lyssna på musik i B&O stereon, brygga små espresson på rummet, frossa i bad och massagedusch eller bara vara en sån som har hur mycket pengar som helst att spendera på minibar och andra onödigheter.

Utanför hotellets entré stod killarna och polerade sina Mercedes, Ferraris, Porschar, BMWs och världens tuffaste Mini Cooper Cab som jag förälskade mig i.

Det skulle kunna vara hur glamoröst som helst. Förutom att jag var helt malplacerad i mina gympadojjor och svettiga skjorta. Förutom att jag, de arton timmar jag inte var på mitt rum, satt i ett mötesrum utan fönster. Typ. Förutom att det är ett himla släpande på pärmar, papper, skrivare och allting annat. Förutom att jag är så fattig att jag inte ens hade råd att köpa en liten burk med Non Stop eftersom den kostade otroliga hundrafem kronor.

Men, det skulle kunna ha varit hur glamoröst som helst.

Juno