JUNO

Igår var de stora i familjen på Kumla Herrgård och käkade julbord. För att detta skulle lyckas behövdes att någon var hemma med de små familjemedlemmarna. Och då kom underbara L och M susandes med bussen, bara för att tillbringa en hel fredagkväll med de Abrahamssonska minimonstren.

Sonen hade väntat i flera dagar på att hans favorit L och hennes M skulle komma. Han var blyg i ungefär två sekunder och det något mer osäkra kortet, lillasyster, var blyg i säkert två hela minuter. Så mamman och pappan tog på sig sina dojjor och gick. Utan att det ens höjdes ett ögonbryn från barnen.

Och sedan spenderade mamman och pappan en lång och helt okej julmiddag tillsammans med sina vänner utan att sakna sina små, eller undra hur de hade det, en enda gång. Och under tiden sov lillasyster medan storebror lekte för fullt och mölade i sig chips och ostkrokar tillsammans med sina vänner utan att sakna sina stora, eller undra hur de hade det, en enda gång.

En perfekt kväll. Tack till de fantastiska barnvakterna, we (l)owe you!

Juno