Jag och mitt deoxyribonucleic acid

Hur ser man att två personer är släkt med varandra? Jamen precis. Deras deoxyribonucleic acid ser likadant ut. De liknar alltså varandra. Oftast tittar man då på personernas ansikten, har de lika ögon, mun, näsa? Min son och jag har aldrig varit särskilt lika varandra. Han har fått hälften av mina mörka färger, annars pappans ögonform, ögonbryn, kinder, mun och form på örsnibbarna.

Men en dag när han var en liten bebis sade min kompis Towe:

-Nu ser jag att han är din son, han har ju dina fötter!

Och mycket riktigt, där hängde han i sin sele och viftade med små korta fötter med spretiga tår. Stackars liten.

Det verkar som att sonen har ärvt utseende och beteende i samma kroppsdelar av samma person. Till exempel, hans örsnibbar är markerade precis som pappans och de kan båda vika/skrynkla ihop sina öron. Mina öron går inte att vika in mot kinden alls, efter bara tre millimeter gör det jätteont i brosket.

Far och son har likadana munnar och de kan också göra samma slags ljud med sina läppar. Riktiga brrrrum-säger-bilen-ljud och prrrrr-säger-hästen-ljud. Det har jag aldrig kunnat.

Och så det här med fötterna. Han har också skomakarstortå liksom jag, det vill säga en stortå som pekar rätt upp i himlen vilket innebär att han kommer få hål på ovansidan av skorna. Dessutom är den stor som en potatis! Och precis som jag föredrar han att vara barfota och gärna lite kall om fötterna. Alltid utanför täcket, annars kan han inte sova gott. Det kan väl inga normala människor?

Små, korta, breda, helst barfota. Ni har kanske sett våra fötter i Sagan om ringen? De var med som statister till en hobmamma och en hobunge.
image33

Juno


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback