Dagens lills vita

Det är lunchdags. Mamman plockar lite med tallrikar och mat och ropar på barnen att de ska komma och äta. På vägen till besticken passerar hon skålen med julgodis. Dottern tittar upp och frågar misstänksamt "Vad tuggar du på mamma?" En tryckande tystnad sänker sig över huset medan mamman febrilt letar efter en hygglig lögn.
 
Hon äter godis säger pappan solidariskt. Va, nä såklart inte ljuger mamman. Sonen sträcker fram näsan och sniffar. "Du äter fudge, mamma!" utropar han. Nähä, det gör jag inte alls, ropar mamman glad över att slippa ljuga mer. Jag äter faktiskt knäck!
 
Och sen varför mammor får äta godis innan maten när barnen inte får, det var en lång och svår diskussion. Det är inte bara lättare när de blir större och förstår mer.
 
Juno

Det är inte mitt fel

Den åttaåriga sonen glömmer saker till höger och vänster. Hans mössa, pappans mössa, X vantar cirkulerar och ibland finns det några högervantar och ibland finns det några vänstervantar, ett och annat par gympaskor, ett par jeans försvann (!) och otaliga handdukar. Det här är irriterande men inte så viktigt.
 
Lite mer noggranna brukar vi vara med att be honom ta hem sin telefon och sina nycklar. Oftast är han superduktig och kanske finns det ett lite starkare incitament i att minnas att plocka hem sin mobil än i att minnas att ta hem en sladdrig, blöt och kall handduk efter simfritids. Men oavsett, när det går att påminna honom om att ta hem en sak när man pratar i telefon och han tre minuter senare har glömt det...
 
...då blir jag blir lite nervös och förstår att det är mitt fel. Jag har ju visat vissa tendenser till att ha glömt vad jag skulle göra när jag klivit över tröskeln till nästa rum. Så jag har tänkt att det återigen är ett släktdrag där den stackaren har ärvt mina sämre sidor.
 
Men ikväll vet jag bättre. När sonens kompis blev hämtad av sin pappa frågade pappan om hans åttaåriga son hade hittat sin pulka som han glömt i skolan. Jadå svarade grabben nöjd men fortsätter "fast jag glömde den på simfritids istället". Va?! skrek kompispappan och jag skrattade lyckligt.
 
Det är inte genetiskt, det är inte mitt fel att sonen glömmer saker överallt, det är en "åttaåriga grabbar grej". Vilken enorm lättnad!
 
Juno

Nästa år ska jag fråga först

Det är den första december. Mamman är minsann lite upprymd över att få lämna över leksakskalendrar som kvällens överraskning. Det lilla barnet beter sig precis som sig bör "Joar blunda nu för vi ska få en ÖVERRASKNING" och sen dyker det upp en kalender med Playmobil och något med prinsar och prinsessor och kalaset är ett faktum.
 
Så är det när man är fyra år. När man är åtta år är man inte lika lätt att tillfredställa. Tydligen. "Åh, en lego Star Wars kalender" hörs en lätt besviken röst. Va? Var det fel? Mamman som trodde att det var Star Wars som var da shit och köpte den här kalendern för ungefär tusen år sedan, förmodligen mycket dyrare än nödvändigt bara för att säkra hem den åt sonen, och så är det fel?
 
"Jag hade egentligen velat ha en lego City i år men den här kan också duga" säger sonen. Sedan måste det vara så att mamman har uselt poker face för sonen tittar upp och säger vidare "men jag vill GÄRNA ha fler gubbar och titta mamma, det här lilla skeppet är ju jättefint!!!". Gullunge. Nästa år skippar vi överraskningarna och låter barnen välja sina kalendrar själva.
 
Juno

Lego Sagan om ringen

Min åttaåring behöver göra ett besök på butiken GAME snart. Detta berättar han med stort allvar på väg från skolan idag. Jaha, och varför det kan man ju som mamma fråga då även om svaret är rätt uppenbart. Uppenbart men fan så mycket mer stilfullt än förväntade "Jo för jag vill ha" svaret.
 
- Jag behöver nog köpa ett nytt spel, säger åttaåringen
- Vilket spel då? undrar mamman nyfiket
- Lego Sagan om ringen!
- Lego Sagan om ringen....hm...
- Alltså, säger åttaåringen, den är från tolv år men det är inte för att den är blodig, bara för att den är svårare!
- Nähä, är inte Sagan om ringen blodig menar du?
- Men mamma, det här är LEGOspelet! Och vet du vad? fortsätter han ivrigt
- Jag har spelat ut alla mina legospel nu. Jag har vunnit alla banorna!
- Shit, vad duktigt! Är det sant? ropar mamman (och sonen tittar strängt på mamman som säger shit)
- Japp. De andra spelen är för lätta för mig nu så jag behöver spel från tolv år nu eftersom jag behöver utmanas, säger åttaåringen och sätter punkt för diskussionen.
 
Alla behöver utmanas. Att utmanas är att utvecklas. Lite skarp retorik är alltid användbart tänker mamman och lägger Lego Sagan om ringen på julklappslistan.
 
Juno

Stopp mamma, jag fattar!

Åttaåringen har läxa att göra. Om volym som i deciliter och inte decibel. Bland annat ska han gå igenom vad som finns i kylen och skriva upp hur mycket varje sak innehåller. Han väljer 1l mjölk, 1,5l cola, 5dl grädde, 15dl vatten, en liten flaska rom om 5cl och en flaska citron om 250ml.
 
- Men mamma, nu måste jag ta bort rom och citron för de är inte deciliter eller liter säger han lite olyckligt. Och vi har bara deciliter och liter i läxa. Mamman undrar hur hon med sin gamla tvåa i matte ska förklara att det går att räkna om till deciliter eller liter. Men okej, om det går 10cl på 1dl på precis samma sätt som det går 10dl på 1l... Och om det sen går 10ml på 1cl på samma sätt som...
 
- Stopp mamma, jag fattar! Det blir 2,5dl! tjoar sonen glatt.
 
Va?! Hur kunde han fatta det där? Mamman fattar ingenting. Sonen fattar allting. Han måste ha ärvt sin mosters sinne för matematik (f.d. mattelärare), hur i hela friden det nu gått till då mamman är adoptivbarn.
 
Etta. Nolla. Testing testing.
 
Juno, mallig morsa
 
PS. Pappans dna kan eventuellt ha något med saken att göra...

Multifunktionellt

Jag gillar saker som har en funktion. Prydnadssaker har därför inte haft en så framträdande plats i hemmet. Om det är något som både är snyggt och fyller en funktion är det ju helt optimalt. Så tycker tydligen även mina barn...
 
 
Titta  vi har en älghornspyjamashängare!
 
Juno

Farfar är en stjärna och farmor är en ängel

Liksom många andra åker familjen till kyrkogården med ljuslyktor. Vi tänder en lykta i minneslunden för barnens farmor och farfar och en lykta på pappans farmor och farfars grav. Joar minns sin farmor; det var ju hon som hörde lite dåligt och hade en hörapparat och som ibland glömde lite saker... som mormor gör, fast hon lever ju och hör bra. Elsa berättar att hennes farmor är en ängel och hennes farfar är en stjärna. Det har de berättat för henne förut, när hon var liten...
 
Hamra kyrka
 
Och så åker vi hem till Sandsjö och tänder en ljuslykta som vi skickar upp på himlen. Medan den flyger upp för att träffa stjärnorna pratar vi om de människor vi aldrig hann träffa eller inte minns (som barnens farfar, mina mor- och farföräldrar) och så tänker vi på våra små vänner som dött; lilla Rasmus kanin, lilla Emma hamster, lilla Ylva hamster och så lilla Ekorren som smet in i huset i Sandsjö och dog.
 
 
Och sen tittar vi på Tingeling och äter lördagsgodis.
 
Juno

Jag har trååååkigt, jag måååååste köööra lite

Det är höstlov. Barnens kusin Anton är här. Han ska fylla tolv och är inte helt intresserad av att vakna klockan sju. Det lilla barnet skjutsas till dagis, det stora barnet...städar rummet lite, äter frukost, borstar tänderna, läser lite...och har så gräsligt tråkigt i väntan på att klockan ska bli nio och han ska få väcka kusin vitamin.
 
Kusin vitamin och stora barnet äter lite frukost. Mamman sitter i telefonkö med ditten och datten för att hjälpa sin egen mamma med lite administration. Det stora barnet har tråkigt igen. Får jag köra lite? säger han vanemässigt och mamman svarar nästan lika vanemässigt, inte nu. Men vaaaarför? För att vi ska göra något annat än att spela varje minut.
 
Meeeeen....då får Anton inte heller köra! Då får han också hjälpa till! Ja, vilken bra idé, det kan han göra.
 
Och samtidigt. Mamman kan förstå, det är ju grymt lätt att bara vilja köra mer och mer och aldrig ta några andra initativ, det är svårt att begränsa när man är vuxen och självklart är det svårt när man är åtta år. Men. Ändå. Nej. Vi kör till simhallen istället. Vi hinner nog köra något mer innan lovet är slut trots detta lilla missöde som en simhall kanske är.
 
Juno
 
 

2012-10-24

Vi lägger dagens datum på minnet. Som dagen då Elsa tog på sig ett par riktiga långbyxor när hon gick till dagis! Wow! Turkosa som matchar himlen på hennes Törnrosa t-shirt och några av muffinsarna på hennes strumpor...
 
 
Känslan över att hon accepterat att man kan vara fin i byxor är helt överväldigande! Ja ja ja, jättefin!
 
Juno

Elsa Produktion AB

Dottern i familjen håller liksom så många andra fyraåringar på att bygga upp sitt pysselföretag med starkt stöd från dagis. Erkännas skall att det inte bidras med så många pysselkvällar i huset men papper finns det, pennor likaså och en avsevärd mängd tejp.
 
 
Mamman låter vissa papper, särskilt dem som dottern inte själva har producerat, råka slinka ner i det svarta hålet men det mesta hamnar i lådan. Och där åker teckningar ner, de tas fram, de ritas lite till på, de klipps lite i, de tas tillbaka till dagis, de tas upp med förnärmade "den här var till DIG mamma" och så går det runt. Dag ut och dag in.
 
Jättefina saker blandat med lätt hafsigt framtagna saker. Och mamman undrar lite lätt, hur stor låda ska man ha hemma???...
 
Juno

Är det inte snippor är det tuttar

Och så kom prinsessan Rapunzel-Elsa till dagis och kompisarna flockar sig runt glitter och tingeltangel. Lilla C kom fram till sin kompis, strök henne över det glansiga tyget och sa lite drömmande "Vad fin du är Elsa, som en prinsessa..." och sen fortsatte hon i lite käckare ton "...och du har tagit på dig tuttarna också!".
 
Ja kära nån, det är kanske också inbyggt, att vissa kroppsdelar är intressantare än andra.
 
Juno
 

Checklista à la Lillan

Det är dags att bli fotograferad på dagis. Mycket större och viktigare än att bli fotograferad av mamma varje dag. Förra året ville hon inte alls ta foto på dagis men i år är det dags.
 
Och det lilla barnet har förberett sig väl. Rapunzelklänning - check. Hårspänne - check. Flätor - check. Extraklänning - check. Knallrosa nagellack - check. Viktiga saker det här. Fåfänga verkar vara en från början inbyggd funktion på flickdockorna.
 
 
Juno

Lilla snippan

På dörren till dagis sitter två teckningar. Barn E har ritat den ena som föreställer en regnbåge och barn A har ritat den andra som föreställer en fröken. Barnen står och beundrar och begrundar varandras teckningar. Vad fina de är och så pekar barn E på en liten "knopp" som sitter precis under hakan på barn A:s fröken och frågar intresserat "Är det där den lilla snippan eller?"
 
Självklar association...
 
 
Juno

En pojke med pistol

Mamman och hennes fyraåriga dotter hämtar upp barnets mormor. De kör upp i området för att svänga runt och komma ut på vägen igen och mormodern frågar fyraåringen hur hon mår. Till svar får hon att fyråringen mår bra och att hon sett en pojke med en pistol på ett berg. Har hon sett det nu? Det har hon sett nu.
 
- Nä, nu hittar du väl på? undrar mamman
- Jag hittar inte på! svarar barnet förnärmat
- Du kanske såg något som vi stora inte såg, släter mormodern över
 
Det divideras lite lätt om fantasi och lek och film. Så vänder bilen ner för backen igen varpå de möter en pojke som bär på ett gevär (leksaksgevär får man utgå från). Nedanför ett litet berg. Och därmed tystnade mamman för en sekund.
 
- Jag hittar inte på! upprepar barnet
- Du såg något som vi stora inte såg, upprepar mormodern
 
Och mamman skäms och tänker på hur lätt det är att avfärda barn med att allt som inte passar in i mönstret är en produkt av deras fantasi. Oerhört mossigt faktiskt.
 
- Förlåt mig att jag inte trodde på dig, säger mamman skamset
- Det gör inget mamma, jag älskar dig ändå! säger barnet glatt
 
Och mamman skäms.
 
Juno

Rapunzel ♥ Blixten McQueen

Hon är så rosa, det lilla barnet. Rosa och prinsessig och därför blir jag lite extra förvånad och extra glad varje gång hon väljer den blå stigen. Som för några veckor sedan när hon kom utklädd till Spindelmannen istället för Törnrosa. Eller som idag, när hon valde att köpa filmen Bilar istället för Bambi 2 eller Lady och Lufsen 2.
 
Jag vet att djur inte slår lika högt som prinsessor, jag misstänker att Blixten McQueen skulle stå slätt om alternativen hade varit en Askungen eller en Barbie men ändå... "Heja Blixten!, Heja Blixten!" ropar hon och studsar i soffan så Rapunzelklänningen fladdrar. Tack Oliver för inspirationen, vi fick en lite annorlunda tjejkväll ikväll!
 
Juno

Pysselmamma wannabe

Om man inte vet vad man ska pyssla med den lime som man så flitigt har skivat och torkat kan man använda den som stilleben. I sanningens namn är jag inte helt på det klara med varför jag faktiskt gjorde mig besväret, min kreativa ådra sträcker sig inte in i pysslets mecka. Men de är fina, det kanske räcker så. Eller om någon har tips på vad jag ska göra med de stackarna så kan ni ju höra av er så har vi pysseldag* ihop.
 
 
Juno
 
* Jag står för kaffe och köpfika om ni leder pyssel med barnen!

Sådan mor, sådan son

Tänk vilka underliga saker som kan gå i arv. Jag har testat en miljard fritidsaktiviteter och jag har varje gång varit övertygad om att det inte har med brist på träning och engagemang som gjort att jag inte blivit bäst på en gång, utan att det är bristen på verktyg. Alltså har jag också genom tiderna varit stolt ägare till hockeyutrustning, biljardkö, badmintonracket, fotolabb, tae-kwon-do dräkt, dykväst och våtdräkt. You name it.
 
Och så kan jag lite om mycket. Särskilt i teorin. Och så ser jag nu på min åttaåring som har testat fotboll men egentligen bara tycker det är roligt att kunna alla spelare och vem som är bäst i varje lag. Han pratar om kaniner och hamstrar eller en guldfisk på nåder, basket, dans, schack, karate eller judo eller något annat. Och han tänker att han nog måste äga en basketboll, för då blir han bra på basket...
 
Men nu har vi hittat något vi länge trott att han ska uppskatta. Scouterna. Inte supersport, inte tävling. Men lära sig nya saker, många teorier och han älskar naturen. Igår var det informationsträff och barnen var lyriska. Det var lekar, mashmallows och aktivtiteter på en gång och de stora scouttjejerna är redan avgudade. Efter att ha visat upp två blivande miniorer seniorernas hemliga klubbrum är de båda åttaåringarna övertygade om att de kommer vara scouter i många år - det där ska bli deras klubbrum!
 
  

Mitt i det här resonemanget skriver
Hillevi Wahl klokt om aktiviteter i dagens Metro. Pengarna, hysterin, köpkravet för varje aktivitet och jag inser att det kanske inte ens är jag ensam som gett beteendet i arv till min son. Det kanske är samhället och jag. Med vetskap om detta hoppar vi på tåget och njuter av det faktiskt bara kostar fyrahundrasjuttio kronor per termin.
 
I grundavgift förstås.
 
Juno
 

En fyraårings klädbestyr

Det ska väljas klänning. För det ska det varje morgon. Lillprinsessan står länge och väl och bläddrar bland sina klänningar. Vilken är kalasklänning, vilken måste man ha t-shirt under, vilken är rosa, vilken kan man dansa i? Mamman tar en klänning med lång ärm, en ljusblå som hon tycker är fin.
 
- Den här då Elsa? Den är ju jättefin!
- Nej tack mamma, den har jag ju redan haft en gång.
 
Den flickan behöver skaffa sig ett jobb där hon tjänar grova pengar om hon ska försöja sitt klädkonto själv en dag.
 
Juno

Man visar inte tänderna när man är tre år

För ett år sedan var det dags för lillasyster i familjen att gå till tandläkaren. Lydigt travar hon med sin far dit men väl där bestämmer hon sig för att inte visa sina tänder just den dagen. Det var inga tårar, ingen rädsla men heller ingen lust.
 
Lite senare samma år när det var mammans och storebroderns tur att gå till tandläkaren tyckte hon det var trevligt att gå tillbaka och säga hej. Men mer än så var det inte, hej hej. Mamman och storebrodern försökte locka lite med roliga stolen och att hon kunde vara lika duktig som storebror men nej. Storebror menade att när HAN var tre år var ju han där och var duktig. Men nej. Hon förklarade helt enkelt att när pojkar är tre år visar de tänderna, när flickor är tre år visar de inte tänderna. Det gör flickor när de är fyra år.
 
Ja då åker vi då. Upp till bevis nu lillasyster, visa dina tänder så går vi och smutsar ner dem på Donken efteråt!
 
Juno

En jättestor rumpa

Mamman ligger på en filt på golvet och gör situps. Dottern tittar intresserat på och har sedan en liten fundering:

- Mamma, måste du ligga här på en matta och göra magträning bara för att du har en jättestor rumpa?

Vad svarar man på det?

Juno

Tidigare inlägg Nyare inlägg