JUNO

Att välja barnvagn är som att välja bil. Skitsvårt alltså. Först ska det väljas märke, sen modell, sen hjul, och fälgar, och färg och när man väl bestämt sig kostar det rätt mycket pengar och är tre månaders leveranstid.

Så efter många om och men så valde vi en vagntyp, gick ut på blocket och hittade en från förra året som låg ungefär fyrtio procent billigare än nypris. Och idag satte vi oss i bilen, den lilla som jag brukar tuffa runt i, och for iväg för att shoppa en vagn. Piece of cake.

Det är bara det att vagnen inte gick ner i bagageluckan. Den var typ en centimeter för bred. Hur snopet som helst. Så vad göra? Vi åker tillbaka till affären och kollar på vagnen modellen mindre och vi mäter hjulbredden och konstaterar att jo, det fungerar vi får leta efter en sån vagn istället.

Nu är vi hur nära som helst att bara dra hem och ge oss ut på blocket igen men som av en ingivelse får jag för mig att vi kanske ändå ska prova att den går ner. Försäkerhetsskullbara. Det visar sig att den här lilla vagnhelvetet har  finessen att vika sina små framhjul på tvären när man packar den. Då blir den i liggande läge bredare än vad den vanligen är. Och går inte ner i bilen. Öh, vad nu göra?

Hem och surfa på blocket och självklart är trendvagnarna mindre, lättare och går garanterat ner i bilen. Fast de är å andra sidan rätt mycket dyrare också. Åttatusensjuhundra spänn för en vagn. Det är rätt galet. Och det visar sig att det finns typ klubbar för folk som älskar just den här vagnen och det är hundrafemtio sidor kommentarer i forumet.

Allvarligt. Hur mycket kan man snacka om en vagn egentligen? Folk skriver att de läääängtar tills vagnen ska komma. Jag längtar efter min bebis. Men jag måste ha en vagn och det ger mer en känsla av ångest än tillfredställelse. En begagnad trendvagn kostar nästan lika mycket som en ny präktigmansvagn.

Kanske lika bra att köpa en annan bil istället.

Juno

Nu är spekulationerna i full gång. Vem är det som ligger där inne egentligen?
Så här vet man. Väldigt vetenskapligt bevisat förstås.

Pojke om magen står fram mer än åt sidan
Pojke om det sitter en lång pigmentrad från naveln och neråt
Flicka om fostrets hjärtfrekvens är över 140 slag per minut
Pojke om mamman har mycket halsbränna
Flicka om fostret hickar mycket
Pojke om fostret sparkar mycket
Flicka om mamman har många urinvägsinfektioner
Flicka om fostret ligger lågt i magen
Pojke om befruktningen skedde på ett udda datum
Flicka om mammans tandkött blöder
Flicka om mamman är sugen på citron
Pojke om mamman är sugen på choklad
Flicka om fostret sparkar mycket på höger sida
Flicka om mamman mår mycket illa

Okej, då vet jag. Det blir en bebis. Det var väl det jag misstänkte hela tiden.

Juno

Jag hatar att ta tunnelbanan till T-centralen, bara för då måste man trängas med typ tusen andra stressade, trötta, illaluktande och fula människor som ska till pendeln. Eller värre, som kommer från pendeln så man möter dem och de krockar med mig. Säkert med flit också. Min före detta kollega JW konstaterade en gång att jag nog hatar människor.

Alltså var jag ganska nöjd över att få hoppa in i bilen när jag skulle hem idag. Men så vid PK-huset blir jag prejad av en brud som tror att hon ska köra förbi mig i korsningen, i en vänstersväng, på min högra sida. Det kan hon glömma. Här har jag stått i kö, här är jag trött, här är jag sen till dagis och hon kan lägga ifrån sig sin mobil och lära sig att köra bil istället. Så jag stirrar lite på henne och hon stirrar tillbaka och sedan ligger hon två centimeter bakom mig i hela tunneln och jag är bra sugen på att bromsa om det inte vore för insikten att det är jag som åker på whiplashen.

När hon drar om mig efter tunneln, bara för att hamna en bil framför mig på centralbron är jag tvungen att köra om henne, bara för att jag kan även om jag vet att det är asbarnsligt. Och för att hon var lite ful. Och för att JW nog har rätt. Jag hatar människor. Eller så är jag bara övertrött och hormonstinn, vad vet jag.

Juno

Än en gång härjar Anna Skipper på min teve. Idag är det Babsan som ska förändra sin livsstil. Och jag tror att Anna är lite kär i Babsan för det var värst vad hon var snäll! Ingen förnedring med att ställa upp hans skräpmat på offentliga torg, inget rota i och hälla ut hans sopor på arbetsplatsen.

De tjocka mammor som varit med i programmet har trots långa dagar på jobbet tvingas starta sina dagar utan gemensam frukost med familjen eftersom de står och mixar selleri innan de ska ut på morgonpromenaden. De har fått försaka tid med sina familjer för att träna en timme om dagen och sedan ägna tid vid spisen med att laga specialmat. Men söta Babsan kunde fortsätta leva sitt liv som vanligt för varsågod så fick han en liten bok med tips på vad han kan beställa på restaurangen och den enda träning han tvingades till var att gå i trapporna istället för att ta hissen.

Och det var ju fantastiskt att han på åtta veckor lyckades gå ner fyra kilo. Bravo, bravo vad duktigt. Alltså det var ju bra, jag tycker det är positivt att man inte bara hanterar de som är smällfeta utan även såna som bara behöver lite morot för att hålla sin vikt i chakt. Särbehandlingen är orättvis men det skapar hopp, alla måste inte leva som asketer för att vara normalsunda. 

Fast jag vågar inte tänka på vad fru Skipper hade sagt om hon såg mig i tevesoffan med min kalla pizzabit och mina fem rutor helnöt till efterrätt. Som tur är spänner magen ut mina valkar just ikväll. Jag får ringa Anna nästa vår istället.

Juno

Socker, glukossirap, gelatin, surhetsreglerande medel (E330), arom, ytbehandlingsmedel (vegetabilisk olja, E903), färgämne (E120)....





h-a-l-l-o-n-b-å-t-a-r

Juno

En sockerbebis lär vara en bebis som i magen på sin mamma får i sig för mycket socker. Och varför får de så mycket socker då? För att gravida kvinnor alltid är sugna på syrlingar.

Eller för att kvinnor idag måste alltid tänka på vikten och vad de stoppar i sig. Fast det är dötrist står vi ut med att leva med GI, points och annat nyttigt skit. Och när vi väl är gravida, äter vi allt onyttigt vi kommer över, bara för att vi vet att exakt just nu döljs valkarna av en stor rund - legal - bebismage.

Men barnmorskorna säger att det är onödigt att äta för mycket socker, bebisen blir större än den behöver och det gör ännu ondare att pressa ut den och mamman kan drabbas av diabetes. Det som vi alla märker förr eller senare är att de dolda valkarna plötsligt framträder med obehaglig tydlighet ungefär ett år efter att barnet har kommit ut.

Jag är godissugen.

Naturell yoghurt, en halv banan, en apelsin, lite frusna hallon, en stavmixer och ett glas. Voilà, världens godaste hallonsmoothie i brist på syrlingar.

Juno