Tack pappa

När man är fem år kan man i allmänhet skilja på vem som är en han eller en hon och man kan i synnerhet skilja på vem som är ens pappa och vem som är ens mamma. Därför är det lite extra intressant att fundera över vad som gör att följande händer.
 
Dottern är med mamman på jobbet. Bara en kortis, egentligen är vi hemma och vabbar (inte nu, förut) men så är det ett möte som mamman gärna vill vara med på och eftersom dotterns öroninflammation inte smittar så packas det en liten väska med färgpennor, Hundis och surfplattan.
 
Ja och så sitter mamman och teknikerna i ena änden av det stora bordet och dottern i den andra änden. Det ska ritas lite så mamman hjälper till att ta fram lite ritsaker. Tack mamma. Det var så lite så. Mötet är snart slut men det vet ju inte dottern så hon tänker att en liten film vore trevligt. Mamman tar fram surfplattan och drar igång en film. Tack pappa.
 
Redan när man är fem år. Teknik genererar en autonom reflex att säga tack pappa. Inte konstigt att det tar tid, generationer och evigheter att överbrygga könsroller och skapa lite jämställdhet i världen.
 
Juno

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback