Alla våra drömmar

På nyårsafton ritade alla varsin teckning om vad vi trodde eller önskade att vi skulle få uppleva under det kommande året. Kanske saker vi drömmer om att det ska hända oss. Men det kom inte så många drömmar. Det kom mest saker som vi redan vet att de kommer att hända. Eller önskningar som är så högeligen sannolika att de kommer att slå in att de nästan inte kan räknas som något vi drömmer om, snarare en sak som inte är helt färdigplanerad.
 
Det är väl så vi fungerar, ju sannolikare vi önskar, desto fler önskningar slår in. Jag vet inte om vi blir gladare för att vi kan bocka av många små och realistiska drömmar som slagit in än en stor som slår in vart femte år istället. Men det tål att fundera lite på.
 
När börjar vi egentligen att rationalisera våra drömmar? Det vet jag inte, men det jag vet är att barnet som är fem år hade enkla drömmar som inte var så materialistiska som att titta på stjärnorna blandat med härliga drömmar om att sitta på regnbågen medan alla vi andra från åtta, nio, tio år och uppåt hade klart mer realistiska drömmar och önskningar.
 

Och i min reviderade drömplan önskar jag att jag ska springa lite snabbare och - nej, vad fan säger jag? Springa som vinden menar jag ju! Jag ska drömma om att skratta bort all ångest och att jag kan skratta åt mig själv när jag gör bort mig eller backar in ett staket. Och så det där vilda som man vet ligger så långt bort att det nästa inte går att ta på - jag ser framför mig hur jag åker berg -och dalbana med min son. En modig mamma 2014? Jag kommer att få kämpa för mina drömmar...
 
Juno

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback