JUNO

När man passerar en viss ålder, typ min så får man inse att man inte kan leva på Isadora och Loreal produkter längre. Så mycket har jag begripit och nu är det slut med att tvätta ansiktet med handtvålen och det är serum och krämer mot rynkor och andra skavanker som gäller. Och antagligen gäller det samma för smink.

 

Jag ska investera i något jag inte brukar ha. Puder. För man kan väl inte gå blank i nyllet på femtioårsfest? Men det har jag inte köpt sedan jag gick typ på gymnasiet. Och en ögonskugga och en rouge kanske vore fint för de som ligger i sminkväskan är nog sedan jag gifte mig och antagligen skadliga på grund av ålder. Tre saker. Och trots att jag kör tantknepet och sliter med mig 20% rabatt på ditten och 10% rabatt på datten, (och ja, kupongligan är väl också ett ålderstecken?! men i alla fall...) så kostar skiten typ femtonhundra spänn!

 

HUA! Är de inte kloka? För en liten liten låda i plast med brun färg i?! Jag förstår plötsligt varför senaste gången jag köpte smink var när jag gifte mig. Det är ju löjligt! Så fin blir jag inte oavsett. Fan, i ren chock och för att balansera värde, krona, nytta i mitt huvud springer jag in på ecco och köper två par skor för samma peng. SKOR, verkligen chock. Jag som hatar att köpa skor, men nu har jag vinterskor. Och puder. Vad bra, eftersom det är dags för vår... gamla tanter ska nog inte ha för mycket sol i sitt ansikte och det är ju definitivt inte nyttigt att bli kall om de små fossingarna.