JUNO

Ni vet när man säckar ihop i soffan. Det känns som nacken ska knäckas men man orkar inte räta upp sig. Att gå och lägga sig är en god idé men om maken ringer och vill bli hämtad är det lika bra att ligga kvar som den utflutna amöba jag känner mig som. Dessutom orkar jag inte gå och lägga mig. Så jag ligger kvar, läser lite Sandhamnsdeckare, spelar lite Wordfeud, stånkar och har ont i nacken.

 

Ni vet när man bestämmer sig för att trotsa tyngdlagen och trots allt göra resan från soffan till sängen. Känslan att komma ihåg att "just fan, jag hade ju tvättat sängkläderna..." Men trots att jag inte orkade bäddade jag sängen och kastar mig sedan ner i den. Nu jäklar ska här sovas!

 

Ni vet när man precis känner att man håller på att segla bort på det fluffiga nybäddade sängmolnet. Zzz... kliar mig lite i ögonen och blir påmind om att jag just idag har smällt på mascara på ögonfransarna. Känslan att inse att jag måste upp igen. När mitt bättre jag vunnit debatten och sminket är borta och jag återigen ligger i min renbädda säng...

 

...då är jag inte trött mer?

 

Juno