JUNO

Sommar efter sommar blir det inte av. Det som mer eller mindre alla gör. Det som jag känner är ett led i allmänbildningen. Fast som jag kan smita från då jag är uttalat obildad? Ja i fyrtiotvå år. Och som alla vet (för det om något hör ju allmänbildningen till) är 42 svaret på livet, universum och allting.

 

Så. I förrgår drog jag igång. Laddade ner appen Sveriges radio play och därpå några Sommarpratare. Först ut Mia Skäringer från 2011. Som väntat vältalig. Ärlig. Inpå gränsen till obekvämt ärlig. Naken liksom. Och underbar.

 

Följer upp med Theodor Kallifatides. Han översteg mina förväntningar med sin mjuka lågmälda humor. Värme, verklighet, allvar och humor. Man måste älska honom! Och sen då? Nu blir det svårt att matcha upplevelsen.

 

Svårt för Joey Tempest som är i mina öron just nu. Först tänkte jag stänga av. Sen bestämde jag mig för att stå ut. Han är ändå en av mina första och största idoler. Och kanske har han sin styrka i att skriva musik snarare än att skriva en timmes prat. Men. Han tar sig eller jag vänjer mig.  Han får prata klart.

 

Och vara en del av en ny mysig morgonrutin. Sommar i P1 på vägen till jobbet. Starta dagen med lite inspiration. Och ni som varit kulturellt bildade sedan länge, vem får jag inte missa att lyssna på?

 

Juno