Eller som M sa, omväxling förnöjer

Summan av ångest är konstant. Summan av stress är konstant. Likaså är summan av det dåliga samvetet. Är det inte ångest över att ha skrikit åt det stora barnet så är det över ha skrikit åt det lilla. Och finns det inga barn att skrika åt kan man ju testa att ha lite ångest över sin icketräning eller något annat irrelevant. Likaså kan man bara förflytta sin stress från att ta sig till jobbet i tid på morgonen, till att komma till dagis i tid på eftermiddagen. Och nu när det inte jobbas övertid som förra året finns det mer tid att stressa över alla hemmaprojekt som verkligen det finns tid att fixa nu när det jobbas så rimligt.
 
Med en mindre trivsam och gemytlig kväll i minnet skärpte både stora hon och lilla han ihop sig på morgonen. Visst var det trött och svårt att kliva upp men sen blev det dusch, kläder, frukost och kramar. Under tiden bestämmer sig då lilla hon som sov sig igenom kvällens strapatser för att inte kliva upp, inte ta av sig sin pyjamas, inte ta på sig sina kläder, inte kissa och verkligen inte borsta håret eller tänderna. Eftersom dagens överenskommelse var att inte åka till dagis i pyjamas (idag igen) så drog stora hon av pyjamasen som en hjälp på vägen. Plockade fram kläder, gjorde i ordning en tandborste och en timme senare bar hon ut den lilla nakna hon till bilen (där hon slutligen bestämde sig för att trots allt ta på sig kläderna). Och då surprise, ser mamman vad lilla hon har ägnat morgonen åt istället. Hon har tränat på att tatuera sig själv!
 
 
Det arga får ju lov att gå över. Det lämnas barn på dagis och på fritids och det är ingen trafik in till stan så plötsligt är stora hon på jobbet en kvart före utsatt tid. Så alltså kan hon skifta det dåliga samvetet hon hade över att alltid gå tidigt och komma sent mot dåligt samvete över att ha stressat barnen på morgonen. Och när hon öst ur sig allt över kloka och fina mammakompisen avslutar hon morgonen med ett uns av dåligt samvete över att ha tagit upp så mycket av hennes tid. Så kan det vara när summan av dåligt samvete är konstant.
 
Juno

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback