JUNO

Det kommer ett mail om att jag kan beställa mina fotokalendrar nu. Detta var flera månader sedan. Och jag tänkte förstås att "det gör jag sen, jag har gott om tid". Och på något vis så passerade detta "sen". Innebörden i reklamutskicken från kalendersäljarbolagen skiftade från "gör det tidigt" till "gör det billigt". Perfekt. Jag visste att det var bra att ha lite is i magen, nu blir det billigt och bra. Jag fixar det i helgen.

 

Helgen har passerat och ytterligare en eller två helger på det. Mina kalendrar lyser med sin frånvaro och jag ger upp. Beställ dina kalendrar före den femtonde december för leverans innan jul. Dyrt men klart, ropar kalenderförsäljarna. Kasta e-mail, hej då, det är ingen idé för jag är själv med barnen hela veckan och kommer inte ha tid att sitta vid datorn och dona och greja.

 

Fast kastar man ett kommer det tusen åter (reklammail alltså). "Extra JULÖPPET", det går att beställa ända fram till den nittonde december och om posten är snäll kommer kalendrarna fram innan jul. Jag vet inte om jag ens ska bli glad för erbjudandet för jag hade förlikat mig med att inte göra kalendrarna innan jul.

 

Men ja, ett erbjudande går också att tolka som en utmaning och utmaningar är fan så mycket svårare att mostå än erbjudanden. Barnen sover och jag letar bilder. Det tar en, två, tre, fyra timmar och mina tre dagar har förtkortats till två. Är det lika bra att göra klart det ikväll fast det blir sent?

 

Nej. För det blir inte som jag vill och då vill jag inte mer. Jag är trött, hungrig, envis och en smula sur. Och det är inte schysst att ge för mycket möjligheter, det gör bara oss tandgnisslande "bror duktig" tanter halsbränna och stressmage. Men nej, säg det inte ens. Det går inte att ge upp nu. Imorgon är en ny kväll med fyra nya timmar, då kör vi lite extra julöppet.