Det känns som high five

Det är städdag i det gråa huset. Imponerande snabbt är legobitar uppplockade från det stora barnets rum och han hinner titta lite på teve innan läggdags. Inte fullt lika imponerad känner mamman sig när hon tittar in i det lilla barnets rum. Orkanen Elsa har dragit igenom rummet med full styrka.

Mamman försöker få barnet att städa. Snabba dig så du hinner titta på teve med storebror? Nä, inte intresserad. Städa så inte alla saker på golvet kastas imorgon? Nä, det gör ingenting för sakerna är inte fina. Hämta sopsäcken på en gång och aldrig mer ha ett enda gosedjur? Ja, jag gillar inte så mycket mina gosedjur mer.

Men det går ju inte. Mamman har ett enormt problem. Barnet vill inte städa, mammans förslag på hot går inte igenom och egentligen vill ju inte mamman slänga alla sakerna. Mamman känner sig som en handbollsspelare, i klart underläge alltså.

Tillslut genom lite trix fångas dotterns intresse för en barbiedocka, och kanske Rasmus inte ska kastas ändå och absolut inte de små ponnyhästarna heller. Sak efter sak plockar mor och dotter tillsammans ner i olika lådor ända tills allt är städat och lite rensat och slängt till och med.

Så, hur känns det nu då? När allt är fint och sakerna fortfarande är dina?
- Det känns som high five mamma!

Juno

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback