Tomten jag vill ha en riktig jul

It's the same procedure as every year James. Julafton är den 24:e december och det är årets gladaste dag (har någon som jobbar med marknadsföring på en leksaksaffär bestämt). Jag lyssnar på alla som hetsar runt och letar efter julklappar och tänker att på förmiddagen den 24:e december brukar det vara rätt lugnt på stan, jag tar det då. I lugn och ro liksom. Vi ska ändå inte ha så mycket julklappar i år, det är bara barnen och så kanske något litet symboliskt till fröken på skolan, dagis, gudbarnen förstås... jo och så kanske barnens bästa kompisar ska ha något när jag tänker efter.
 
Om man börjar i tid kan man ta det lugnt sista veckan innan jul. Det som är gjort är gjort. Eller? Nja, det är just ingen idé att städa för tidigt för det tar max en dag så drar tromben genom huset och det syns inte att man ens tänkt ordet städa. Dessutom visade det sig att pepparkakorna hann ta slut och jag fick handla julskinka två gånger. Mina julstjärnor har hunnit vissna och hyacinterna likaså. Men men, gjort är gjort.
 
I övrigt är det ju skönt att just julen är en så förlåtande tid. Det är ju verkligen helt okej att man inte städar, dammråttorna vill inte heller gå i fällan, de vill också sjunga hejsan hoppsan fallerallera när julen kommer ska varenda unge vara gla'. För att inte tala om hur glada ICA och Coop blir när man drar sin vagn och sitt kreditkort efter familjen Dafgårds så gott som hemmagjorda köttbullar, risgrynsgröt på påse, färdigskållade mandlar och övriga låtsashemmagjorda saker.
 
Så alltså sitter jag här i julefrid och allmänt bombnedslag och känner mig avslappnad. Öh. Eller så stirrar jag lätt hysteriskt på de oredigerade bilderna till fotokalendern som man måste skicka in idag om man ska kunna ge den i julklapp till barnens morföräldrar samtidigt som jag häller en kanna vatten över stendöda växter i någon naiv tro om återfödelse och typ hundra kilo tvätt.
 
Men klockan är bara kvart över tio, det är nästa två timmar kvar till deadline på albumet och hurra, det finns fudge kvar och om man räknar lite till så är det faktiskt hela etthundratrettiosju timmar kvar till Kalle och hans ofärgade vänner. Massor med tid.
 
Juno

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback