JUNO

År tjugohundraelva öppnade Sveriges Riksdag den femtonde september. Det var Reinfeldt, Kungen, syrran och jag. Och så några till. Lillasyster var med storasyster på jobbet. Och det var både fint, roligt, halvtrist, gott och sådär halvgott. Det var väldigt roligt att vara med och få se och uppleva.



Vet ni att det finns en Kungsången? Jag är inte en god monark, jag hade ingen aning. Och denna lilla Kungsång (en vers av fyra räckte) ska då alla sjunga för sin kung där han står vänd mot folket. Ja, eller i alla fall regeringen, riksdagsledmoterna, sin fru och sina barn. Jag undrar i mitt stilla sinne om han någonsin drömt om att avveckla denna omderna tradition och jag undrar vad folket ska sjunga för Drottning Victoria en dag?



Ur svenska hjärtans djup en gång
en samfälld och en enkel sång,
som går till kungen fram!
Var honom trofast och hans ätt,
gör kronan på hans hjässa lätt,
och all din tro till honom sätt,
du folk av frejdad stam!

När sången var avklarad förklarades mötet och Riksdagen öppnat. Kungen sken upp när han pratade om scouterna och Reinfledt sken kanske inte upp men han pratade länge och väl om Ansvar. I år är året då vi tar ansvar. Mingel och handskakningar med Juholt och andra politiker och jag kände pinsam som jag är igen ytterst få.

Syrran imponerade genom att med en startsträcka på ungefär två minuter samla ihop sig för en teveintervju. Och sen fick vi avsluta kvällen med ett tjusigt besök på Operan där vi såg en akt ur Svansjön och två ur Figaros bröllop. Mina ben fick spel och jag skämde ut mig genom att sitta och småsparka på en SÄPO-snubbe (förlåt så mycket för det). Det var en bra dag.



Juno