Inbillningssjuka
När grannen och jag ojade oss över snor och halsskrovel tyckte hennes man att det var lite inbillningssjuka på gång bland brudarna. Men nä. Tvärtom! Vi ignorerar alla sådana tecken. Det är inte nån av oss som är på jakt efter att slippa undan. Tvärtom! Vi ska runt och nu jävlar liksom.
Men, om det nu skulle vara så att min mardröm är en sanndröm så vill jag ha min småsnoriga näsa och mitt halsskrovel som ursäkt för att det inte blev bättre än så.
Och på tal om dåliga ursäkter så kom jag att tänka på en gammal gymnasiekompis som på ett gympapass slog mig med 21 - 2 i pingis. Sen sa han "om jag inte hade haft ont i tummen hade jag slagit henne med mycket mer". Men det var en parentes, det var ungefär tjugoen år sedan jag tänkte på honom, där ser man vad tävlingsnerverna rotar fram...
Sextio minuter är målet. Nu sover vi.
Juno