JUNO

Nån som undrar hur jag har det? Istanbul bjuder på närmare trettio grader, sol, smog och köfte. Varje dag går vi (minst en gång) till ett litet kebabhak där det enda jag känner för att äta är något slags köttbullar i olika form. Med ris, i en macka, med pommes i mackan eller utan. Min kollega H är lycklig på det här stället. Jag är redan less på det.

Vi sitter i ett pre-office utan fönster så vi behöver inte bli suktade av det fina vädret. Vi njuter av att fortfarande ha sovmorgon och inte behöva ses till frukost förräns vid sju. När jag kommer till hotellet efter arton timmar kan jag inte sova. Då sitter jag på golvet på balkongen, borstar tänderna tills tandköttet nöts bort och läser Viveca Sten.

Det är helt okej när jag väl är här faktiskt. Men jag saknar barnen, maken och grannarna ;-)

Juno