JUNO

Hur underlig är inte känslan av att vara ledig? Det är ju nästan svårt att fatta att det är över nu. Att det redan gått en vecka av min semester känns direkt overkligt. Vad hände? Från intensivläge ett till intensivläge två, från Istanbul till Paris på två dagar. Från att knappt ha lämnat ögonen från datorn på hela våren till inget internet på fem dagar. En viss tomhet och en viss saknad mitt i allt det lediga.

Första hotellet med WIFI och jag internetknarkar en stund. Jag har saknat min lilla blogg =) Men det är sent så jag kör en snabbrepa. Bäst med Paris: Att vädret var okej så vi fick bra utsikt från toppen av Eiffeltornet. Sämst med Paris: Beslutet att ta trapporna ner från tornet. Inga väggar, inga golv typ. Bara högt och en rädd tant som blundande sig ner i snigelfart.

  

Disneyland i tre dagar. Joar, Bella och maken åkte allt som de kunde. Elsa och jag höll oss till de klassiska karusellerna, fast jag råkade köra en Nemo-berg-och-dal-bana som jag trodde skulle vara snäll. Big mistake. Jag säger som min kollega H "assumption is the mother of all fuck ups". Usch för allt som går snabbare än en karusell! Tur att jag matchas av en modig man som utan fruktan kastade sig in i fritt fall i nåt rysarhotell.

Bäst med Disneyland: Att det är försäsong och köerna är totalt överkomliga.  Sämst med Disneyland: Maten. Elsa tycker det är skräp att alls behöva äta mat för att få efterrätt och jag vill aldrig mer se en pommes i hela mitt liv.

     

  

Så var det med första delen av semestern. Imorgon är en ny dag med ny mat. Vi ska få laga vår egen mat och hoppas på att att handla hos lokala slaktaren och bagaren. Imorgon kommer vi ner till det hus vi hyrt tillsammans med vännerna som sluter upp med sina tre barn. Och kanske lyckas vi få till en date med syster och hennes familj som hyr ett annat hus inte allt för långt från vårt. Nu går vi från intensivläge två till intensivläge tre. Det ser vi mycket fram emot!

Juno