JUNO

Jag kan inte sova. Klockan är tio i ett på natten lokal tid och jag kan inte sova. Det känns asdrygt. Jag är trött, jag är ensam i min prinsessan på ärten säng, jag ska inte bli dragen i håret i natt, jag har alla förutsättningar för en god nattsömn. Men jag kan inte sova.

Det är så lite ibland, att jag somnar sent och vaknar tidigt.

Härom morgonen så hade jag på grund av sen kväll gett mig själv en smula sovmorgon. Typ sex skulle klockan ringa. Men jag vaknar av att sonen vill titta på teve. Hans pappa svarar per automatik att han måste kissa först. Jo, det har sonen redan gjort, ja men vad bra. Om han tar på sig kläder också blir det fint säger jag till honom och ligger kvar i sängen.

Efter en liten stund tänker jag att det är lite konstigt att jag inte hört klockan, jag brukar alltid vakna av den. Men hur som helst, sonen är redan vaken och jag har försovit mig så jag släpar mig upp - tröttare än någonsin - och släpar mig vidare in i duschen. Det är på väg därifrån som jag ser det. Att klockan är tjugo i fem på morgonen. Och där sitter min sexåring fullt påklädd och kollar på Cartoon Network. Öh.

Och nu sitter jag här på fina hotellet i Istanbul, och väntar på att jag ska kunna sova. Ikväll var den kväll jag skulle ta chansen att lägga mig relativt tidigt. Snart ska jag ju upp igen. Himla stressande är det.

Juno