JUNO

Lillkråkan har fått feber. I annat fall skulle föräldrarna slåss om att få vara hemma. Mysa, kolla Molly Mus, käka glass... Men det är inte i annat fall. Det är i vanliga fall. Och i vanliga fall drabbas familjen av stressattack vid tanken på vab.

Men så är det nu en gång. Det som var tänkt att vara en "jag ska bara logga på en liten stund ikväll" förvandlades hastigt till, okej jag kör ett rejält pass när barnen har somnat så hinner jag göra första halvan av morgondagen redan ikväll. Och sedan med lite god planering så hinner mamman kasta sig till jobbet mellan sex och tio imorgon för att köra den andra halvan av morgondagen redan på morgonen. 

Men sen, när hela arbetsdagen är avklarad vid tiotiden. Då ska mamman, stressad eller inte, vara hemma och vabba med barnet. Inte jobba med barnet. Vabba. Vård av barn. Barnet som är viktigare än vilket program som helst i hela världen. Barnet som det är synd om och som har feber. Att vara ledig ett par timmar med sitt sjuka barn. Hur svårt ska det kunna vara egentligen?

Juno

PS. Men om barnet sover...