JUNO

Det var strax efter kontorstid som det började pipa i lokalen. Vi var några stycken som satt kvar vid våra datorer och som irriterat tittade upp från våra skärmar. Några kollegor hasade omkring för att lokalisera ljudet och vi konstaterade relativt snart att det var brandlarmet. Så då utbröt vild panik och kaos och alla slet åt sig sina jackor och slogs för att komma först ned för de fem trapporna. Not.

J gick iväg och stängde dörren till det rum där sirenen satt, E tyckte det var viktigt att koppla om sin kontorstelefon, och jag samlade noggrant ihop mina papper och dockade ur min dator och lade i väskan. Just det min cola kan ju ta med mig ner, kommer strax. Men sen masade vi oss lydigt ut på gatan där vi möttes av tre brandbilar.

Även om vi inte tog larmet på särskilt stort allvar så gjorde brandkåren det. Det visade sig att det var vi slashasar som hade rätt den här gången, det var ett falsklarm. Men nästa gång kanske det är på riktigt och då kommer brandmännen att hitta en hop med nerdar, inte med skräckslagna ansiktsuttyck. Missnöjda. Över att ha blivit så fräckt avbrutna mitt i arbetet med att uppdatera en pdf. Sorgligt.

Juno