JUNO

Jag har med mig en femåring och en sexåring i bilen. Vi har varit i affären och köpt grunkor till kvällens pizzor, vi har köpt lördagsgodis och efter ganska många och men så har vi även köpt en tidning "ROBOT". Denna tidning som handlar om Star Wars robotar, Pokémon figurer, och något annat för en mamma obegripligt, kostade femtio spänn. Det är ju ganska dyrt för en obegriplig tidning men överkomligt, dock ville barnen absolut ha samma tidning.

Så då kom snåljocke och satte sig på min axel. En hundring för två olika tidningar kunde jag förstå, men en hundring för samma tidning kändes lite fånigt tyckte jag. Kompromissen blev då att ja, vi köper en ROBOT tidning men ni får dela på den. Läsa tillsammans. Samsas.

Hur i hela fridens namn tänkte jag nu? Hur jävla dumsnål får man bli? Efter ungefär tre minuter i bilen på vägen hem igen skriker och grälar barnen där bak "Men jag ville ju bara titta på den här sidan först..." och "Det är faktiskt inte bara din tidning" eller helt enkelt "Uuuääääh". Gud, vad har jag gjort. Varför var jag så snål? Somliga straffar Gud på en gång.

Jag tänker inte ens försöka att lösa den här konflikten, utan kör min egen metod som innebär att höja ljudet på bilstereon. Gamla hits från Trackslistan dränker ungarnas tjut och när jag efter att ha sjungit med i Foreigners "I want to know what love is" har barnen själva löst sitt problem och det är tyst och skönt i bilen.

Det fungerade. Att bara ignorera dem fungerade. Nu har jag hittat knepet. Trackslistan löser alla mina problem. Tack Kaj!

Juno

PS. När vi kom innanför dörren hemma var det ingen av barnen som ville läsa den fantastiska blaskan...