JUNO

Äntligen hälsade vi på hos våra fina vänner Calle och Lotta i deras nya lägenhet. Elsa blev genast förälskad i deras två små ökenråttor (fast vi var tvugna att räkna råttorna innan vi gick därifrån eftersom hon spontant sa nam nam när hon tittade på dem). Så hur kom det sig då att det plötsligt bodde två små råttor där?

Lotta kom bara hem med dem en dag. Fast de hade ju pratat om det...och så hade de sagt att de kunde ju åka och titta på dem i alla fall. Titta, handla, titta, handla. Ungefär samma sak tänkte hon och handlade. Och om man sen tänkte efter lite till så var det ju väldigt bra för Calle blir så glad när Lotta bestämmer.

Heh. Uttrycket är myntat. Per vill ha en schäslong till teverummet, det är inte exakt vad jag har sett framför mig men den ser ju okej ut. Han säger att vi kanske kan åka och titta på den i alla fall. Garv. Det är okej älskling, du kan göra en Lotta. Jag blir nog lycklig för en schäslong.

Juno