JUNO

 Nu visas G som i gemenskap på 4+ och så klart måste jag kolla lite. Alla tjejerna doooog för Kim var ju såååå söööööt. Niclas Wahlgren alltså. Svim svim. Vi fattade inte vad filmen handlade om och det var liksom inte poängen heller. Vi körde med coola Kristoffer à la Magnus Ugglas "tjenna och det skulle'ru ha tänkt på liiite tidigareee" och var nöjda med det.



Men att se filmen igen och vara tjugosju år äldre än sist, vafan det säger ju sig självt att en tolvåring inte fattar prylen, och med egna barn i rummet bredvid så fasar jag för att de ska bli sexton år och vilja uppfattas som coolingar. Det är deppmusik med en jävla massa röka och lite naziinslag, det är tyngre droger, langning och trots mot alla mossiga vuxna personer.

Och alla problem som de har framför sig, även om de klarar sig undan drogträsket så är det vänskap på riktigt eller på låtsas, det är kärlek, ligga eller inte ligga, gay eller inte gay och vem kan man lita på? Den här mysiga flashbackfilmen har i en handvändning förvandlats till en ren terror på motherhood street film. Nu måste jag gå och tröstäta...skitfilm.

Juno