En avslutad thriller...

Michael Jackson är död. Det läser jag på DNs webb. Inte på Aftonbladets webb, eller på Expressens. Utan DNs. Och på något vis så måste jag ju tro på det då. Fast det är ju totalt overkligt. För hur kan en person som knappt existerat i sitt eget jag på flera årtionden sluta existera igen?

Härom kvällen gick det något program om blonda kvinnor. Var blond en hårfärg eller statuerade det något annat? Någon sade att man genom att välja att göra sig till blondin valde vägen mot kändisskap, ja detta var i USA förstås, och man bekräftade uttrycket att det gör ingenting om man är lite dum - bara man är söt. Och blond är lika med söt. Och sexig. Och stora bröst. Och bimbo, men det kan man utnyttja om man är smart. Så visst. Alla vill väl vara blondiner?!

På andra sidan jorden i Korea går alla omkring med parasoll på sommaren för att skydda huden från solen. Och mig veterligen är det inte av rädsla för hudcancer utan för att det är fint att vara vit i hyn. Då är man överklass och ingen fattig risplockare minsann.

Så han var ju inte ensam Jackson, i sin strävan att vara "blonde". Men att gå med ett paraflax på sommaren, eller köpa en packe med blekningsmedel för sin kalufs är ju knappast jämförbart med att göra operationer av hela sin hud för att framstå som vit. Leva som vit. Allt detta besvär, och så går han och dör precis innan den stora comebacken (revanschen på världen). Fan, jag undrar verkligen om det var värt det.

Juno

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback