En stund över att längta på

Vissa dagar hinner jag inte ringa hem. Tiden rusar iväg och jag hinner inte riktigt med att sitta och sakna och längta. Fast idag dök det upp en söt liten tjej med brunt hår och stapplande steg. Vinkade och gick med små stappliga steg. Heei heeei, vink vink. Åh, enorm Elsalängtan.

Eftersom jag inte skulle hinna svara i min privata telefon stängde jag helt sonika av den. Och även om detta är min tidigaste kväll hem från centret så var det ändå för sent för att ringa och prata med sonen. När jag slår på den så dyker ett mms och ett meddelande upp från honom, via M:s telefon. Åh, enorm Joarlängtan.

Juno


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback