Ett modigt gäng

Och så satt jag där igen. Uppe på kanten till fritt-fall-rutschkanan. Med samma känsla av obehag som sist. Med lika mycket handsvett som förra gången. Men något var ändå annorlunda den här gången. Jag hade sällskap av elvaåriga brorsdottern. Medan vi satt där och svettades, Bella och jag så kom Joar och satte sig på kanten, sade tjena och svish svosh så hade han dragit iväg ner för backen.

"Ner ner ner, ner för backen ner..."

För när man är fyra år tycker man inte det är läskigt att kasta sig ut för en brant, bara spännande. Det satte ribban, kan kan så kan vi. Tillslut, efter många om och men så halkade således en elvaåring och en trettiosjuåring ner i bollhavet under högljudda skrik. Av både skräck och förtjusning. Mest förtjusning tror jag för Bella sprang genast upp för alla trapporna för att åka en gång till.

"...go go go, me' en jäkla fart."

Jag: Vad modiga vi var som vågade åka ner här...
Joar: Ja, jag var perfekt modig!

Juno


Kommentarer
Postat av: P

Har du en bror ?!

2008-11-02 @ 18:17:45
Postat av: Juno

Nä men du har och vi är gifta så allt ditt är mitt!

2008-11-03 @ 23:17:48

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback