JUNO

Det är dags att komma i form. Någon sade att rund också är en form, men det blev jag inget gladare av. Min stegmätare ligger på ett bedrövligt snitt. Cykeln i teverummet står och samlar damm allt för många dagar och roddmaskinen är inte ens uppmonterad. Och då tänker jag att jag måste träna på gym istället. Såklart.

Alltså har jag rekat lite. Stockholm Stads sim -och idrottshallar tar tretusenfyrahundra om året för att träna och simma på alla deras anläggningar. Jämfört med SATS som tar sexusen för att träna på alla deras anläggningar. Vad tror ni? Är det realistiskt att tro att jag kommer träna mer i år än förra året och faktiskt nyttja ett årskort- eller är det en naiv, rent utav korkad tanke?

Om jag tränade sex gånger förra året på SATS och fick en snittkostnad på typ niohundra spänn så blir det ju BARA femhundrasextio kronor per gång i år (fan, det måste ha varit fler gånger). Men tänk visionärt. Jag tränar en gång i veckan hela året, ha ha, okej glöm det. Halvera och låtsas att jag tränar tjugosex gånger i år. Då är jag nere i ynka hundratrettio kronor gången. Ett kap.

Inget gymkort är lika med rund resten av året. Drömmen med gymkort är beach 2009. Fast risken med gymkort är att jag likföbannat sitter i vassen och ugglar i sommar, och dessutom är tretusen spänn fattigare. Åhhhh. Ångest. Hjälp mig någon.

Juno