JUNO

Det har varit tufft för fyraåringen att bli storebror. Samtidigt som det är spännande och roligt så är det ju en enorm omställning tänker föräldrarna. Men han vet väl att mamma och pappa älskar honom och lillasyster precis lika mycket? Han vet väl att han alltid kommer att vara världens bästa och finaste unge? För att inte förändra hans liv mer än nödvändigt har han till exempel kvar sin plats i föräldrasängen medan lillasyster sover snällt i sin lilla korg.

Mamman och pappan fick en dag en jämförelse av en klok kvinna. "Tänk er att Jenny en dag kommer hem med en karl och säger att det här är Göran. Han ska bo med oss nu och du Per kommer att älska honom också för han är så rolig och trevlig."

Eller hur. Då förstår man vilken fantastisk prestation det är av storebror att inte en enda gång ta ut sin oro, ledsenhet, ilska och svartsjuka på sin lillasyster. Och att han efter tre månader faktiskt älskar den här nya lilla personen. Det är med total glädje mamman ser honom busa och skoja med henne tills hon tjuter av skratt. Efter bara tre månader.

För mamman själv vill inte ens tänka på hur hon själv skulle bete sig om det plötsligt kom en Karin som skulle dela liv och säng med henne och maken. Och hur lång tid det skulle ta att ens vara normaltrevlig mot människan, oavsett om maken bedyrade att han älskar dem precis lika mycket. Inte ens om denna Karin fick ligga i en korg på natten skulle mamman kunna ta henne till sitt hjärta.

Och precis just efter dessa morgontankar är det Oprah på amningsteven som presenterar människor som lever i polygami. Frivilligt. Tanken är liksom helt absurd.

Juno