JUNO

Äntligen blev det tjejkväll på stan. Efter middagsstöket lämnade Lännamamman barn, man och förort för att ta tunnelbanan in till stan. Hon ramlade upp till Mariefredsmamman på hennes hotellrum mitt i city för lite vin, chips, Idol, make up och massor massor av tjatter. Tiden hade kunnat stanna där men det skulle ju dansas också. Så var det sagt. Ska det vara som i gamla tider så ska det dansas.

Målet var gamla Aladdin, Le Bon Palais heter det lite tjusigt numer. På vägen dit passerades Golden Hits som tydligen är ett poppis ställe idag för där ringlade kön lång. Och stället som i radioreklamen lockar med att vara "för oss som är vuxna" (men fy vad präktigt det låter), är tydligen också poppis för där var det ännu längre kö. När vakten passerade och meddelade att lokalen är liten, människorna många och VIP-listan inte avbetad så drog de två fredagslediga morsorna vidare.

Var går man? Mariefred och Länna har ingen aning. Fötterna styrde de två mammorna till Karlsson och C.O. Sist de var där var det en full ful finne som "snubblade" och "råkade" ta emot sig på mammans bröst, varpå mamman "råkade" snubbla tillbaka och ta emot sig med en armbåde på det lilla äcklets haka. Men men, kort kö och sen kväll drar in brudarna ändå. Man får passa sig för gamla gubbar och hålla garden uppe men det går att dansa och det går att beställa drinkar i baren. Två mammor med småbarn hemma är inte så kräsna. Tydligen.

Och inte så fredagspigga heller. Vid tvåtiden måste Lännamamman börja tänka på hur hon ska komma hem igen. Som i gamla tider tog hon tricken tillbaka också. En och en halv timme tog det (hur fan orkade man förut, vareviga helg?) Och väl hemma var hon sprickfärdig och satte sig direkt vid pumpen för att en halvtimme senare somna i soffan och vakna av att hon satte tandborsten i halsen. Man är en trött gammal spritkossa.

Fyra timmar senare lagas det gröt till bebisen och huset är under lördagsstädning. Business as usual som vi säger.

Juno