JUNO

... på Astrid Lindgrens barnsjukhus. Ibland blir det inte som man har tänkt sig. Barnet roade sig kungligt med sina kusiner på Ljusterö. Maken och jag hade nyligen checkat in i vår svit på Dufwenholms herrgård utanför Katrineholm, vi hade efter lite "afternoon tea" och en kort promenad tagit oss en välbehövlig tupplur - innan det var dags för bubbelpool på rummet, champagne och en sjurätters avsmakningsmeny.

Men plötsligt får barnet en felstuds och landar utanför den stora studsmattan. Moster konstaterar snabbt att så där ska man väl inte kunna göra med armen heller och kastar in barn och sig själv i bilen för en snabb tur mot KS. Tio minuter senare går bil nummer två från Katrineholm mot samma destination, även i den i hyfsat snabbt tempo.

Barnets arm är av strax över höger armbåge men det är lugnt på akuten och han får snabb hjälp. Vår lilla kråkunge är otroligt tapper och snart är armen fotograferad och lagad. Mannen som jag firar sexårig bröllopsdag med och jag har bytt ut vår sjurätters mot varsin automatmacka och yoggi med jordgubbsmak. Denna delikatess avnjuter vi vid elvatiden på kvällen medan vi väntar på att barnet ska vakna efter sin "operation", det vill säga tillrättaläggning av arm och montering av två "spikar" i armen. Nu blir det gips i fyra veckor och sedan ta det lite lugnt i tre veckor efter det, säger farbror doktorn.

Vid åttatiden på morgonen vaknar barnet och mår bra. Han får börja dagen med en isglass, frukost och film och så fort doktorn släpper ut oss åker vi hem till kusinerna och visar upp gipset. Plötsligt kommer Anton och säger att "Joar har klättrat upp i min våningsäng och nu vågar han inte klättra ner igen". Nej, det var väl lika bra det. 

- Det är visst många saker du kan göra med bara en arm, säger pappan när han lyfter ner sonen ur våningsängen 
- Jupp, svarar den enarmade banditen kavat

Det är inte så synd om honom men imorgon kanske han ska ta det lite lugnt i alla fall.

Juno