När min enda hjärncell har emigrerat
Mitt minne är kort. Just nu kortare än vanligt. I morse vaknade jag som vanligt kvart över fem även om väckarklockan inte hade ringt än. Just det, sovmorgon eftersom pappan är på konferens och jag ska lämna sonen på dagis. Somnar om och vaknar en halvtimme senare, fortfarande utan att klockan har ringt.
Kliver upp, duschar, äter frukost, klär på mig. Allt är precis som vanligt i huset. Tyst och stilla. När jag av en händelse smyger in i sovrummet för att hämta något hörs barnet yrvaket säga "mamma" och när jag tittar dit inser jag två saker:
1. Barnet är ensamt i sängen
2. Jag var på väg att börja ta mig till jobbet
Men hallå och Jesus och allt vad man nu kan säga om saken. Har min enda hjärncell flyttat hemifrån? Jag var på väg att åka till jobbet, kunde jag verkligen ha gjort det? Och lämnat min son ensam i huset, larmat och låst? Snälla ni, säg nej. Säg att självklart hade jag kommit på det ändå, långt innan jag ens hade fått på mig skorna, eller satt mig i bilen, eller på tåget, eller dragit kortet i porten på Karlavägen. Snälla ni säg nej.
Juno
Kliver upp, duschar, äter frukost, klär på mig. Allt är precis som vanligt i huset. Tyst och stilla. När jag av en händelse smyger in i sovrummet för att hämta något hörs barnet yrvaket säga "mamma" och när jag tittar dit inser jag två saker:
1. Barnet är ensamt i sängen
2. Jag var på väg att börja ta mig till jobbet
Men hallå och Jesus och allt vad man nu kan säga om saken. Har min enda hjärncell flyttat hemifrån? Jag var på väg att åka till jobbet, kunde jag verkligen ha gjort det? Och lämnat min son ensam i huset, larmat och låst? Snälla ni, säg nej. Säg att självklart hade jag kommit på det ändå, långt innan jag ens hade fått på mig skorna, eller satt mig i bilen, eller på tåget, eller dragit kortet i porten på Karlavägen. Snälla ni säg nej.
Juno
Kommentarer
Postat av: Lotta
Vet att jag inte får skratta så jag fnissar bara lite. En checklista på mornarna kanske vore på sin plats. :)
Trackback