Och allt man minns av Time4Thai var en sur käring

Sjuttiofem procent av gymnasietjejligan begav sig ut på stan. Återigen hamnade vi i Birkastan och den här gången slank vi in på det som var Pers och min gamla kvarterskrog som hade bytt ut husmans mot thai. Trevligt tänkte vi och klev in som kvällens första gäster på Time4Thai på Norrbackagatan 30.

Vi hade bestämt vad vi ville äta och dricka för länge sedan när Sura käringen äntligen dök upp - och gick till inte bara ett bord utan två innan hon kom och tog vår beställning. Då drog jag ner mina mungipor en aning men tänkte att hon väl bara valde att börja i andra änden av rummet.

Jag ber om en cola och hon svarar kort "pepsi" och jag drar ner mungiporna lite till och svarar dito att om det är vad hon kan erbjuda så är det väl det jag får ta. Vi får för få vinglas men istället för att bara gå ner och hämta ett till glas så sätter hon återigen vår lilla sammankomst på väntlistan. När K undrar om hon kanske inte förstod att vi beställt tre vinglas fräser Sura käringen att "hon kommer till oss sen, nu har hon folk att servera". Eh, jaha. Som i motsats vad hon vill göra med oss förstår vi.

Efter maten sitter vi och tjitt-tjattar och har precis så trevligt som vi har föreställt oss att vi ska ha. Sura käringen vill inte ha gäster som har trevligt så hon klämmer i med "du får absolut inte ha fötterna på stolen, så får man inte göra på restaurang". Nejmen oj, förlåt. Mina varma fötter och ben med myrkryp i hade nästan utan att jag reflekterat över det smugit sig upp på den tomma stolen bredvid mig. Eller det vill säga, benen låg på stolsdynan och fötterna var utanför. Under bordet och utan skor som smutsar ner. Och i och för sig har hon rätt, det är inte helt trevligt men jag tror att den enda som såg det och brydde sig om det var hon, och bara ur en viss vinkel när hon sneglade in under vårt bord från tredje trappsteget nerifrån.

Och i god tid före tio deklarerade Sura käringen att de stänger klockan tio. Och på pin kiv satt vi kvar utan beställa något extra än mer vatten ända tills det bara var vi och gubbarna-som-inte-vill-gå-hem kvar.

Sammanfattning: Oxfilé (kött i alla fall) med vitlök 175 kronor. Smak bra. Service usel. Inredning modern och trevlig. Fräsch toalett. Musik ABBA. Dricks noll kronor.

Juno


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback