JUNO

En pojke har blivit ihjälsparkad. Hans liv tog slut vid sexton års ålder. Det är ohyggligt att tänka på att hans liv tog slut i helgen. Det är än mer ohyggligt att tänka på att det är killar i hans egen som har haft ihjäl honom.

Ett gäng snorungar. Som ska spendera resten av sina liv, antagligen varenda dag från i lördags och framåt, med att tänka på att de har mördat en pojke. Inte av misstag. De har jagat honom, slagit ner honom och sparkat på hans huvud så att han dog.

Det står i tidningen om alkohol och fylla. Jag har svårt att tro att inte andra droger är inblandade. Knark, dumhet och kompistryck. För visst drack vi alkohol när vi var sexton. Och blev korkade, vissa grät jämt, vissa blev allmänt hysteriska, någon snodde alltid någon annans kille, många gjorde dumma saker och vissa ville slåss. Men aldrig så där, sparkar mot huvudet. Det var mer "du din jävel" och ett par knytnävar mot ett par andra knytnävar.

Okej, nu låter jag urgammal och det är jag antagligen också. Men vad har hänt? Jag blir så rädd. I facebook har någon kompis till den döda killen skapat en grupp som heter något i stil med stoppa gatuvåldet. Men vaddå gatuvåld?! Kompisvåld. Barnvåld. Idiotvåld.

Det finns två saker jag inte kan förstå. När man är sexton år vet man vad en spark mot huvudet kan ge för konsekvenser. Hur kan det komma sig att ingen utav fem personer känner några spärrar, inte har några begränsningar eller någon som helst empatisk förmåga. Hur kan det vara möjligt att en sådan här sak händer? Det andra jag inte kan förstå är hur media kan skriva om Kronprinsessan Victoria på löpet. Vi har en av de viktigast och allvarligaste frågorna som finns att tampas med här och ingenting kan rimligtivs intressera mig mindre än att Victoria är ledsen. Det är vi alla.

Juno