Suragubbveckan

Linje 1, från Valhallavägen till Essingeöarna. Eftersom jag lämnade kontoret tio minuter sent ångade jag i vanlig ordning Karlavägen fram, bara för att få stå på Valhallavägen och vänta. Men sen skulle det vara smidigt, inga byten och bara sitta och vila på bussen i en tjugo minuter sådär. Hade jag sett framför mig. Men jag åker inte så ofta innerstadsbuss, särskilt inte i rusningstid och vet inte så mycket. Nu vet jag lite mer än önskat.

Bussen kryper enerverande sakta fram och på gatan är kaoset ett faktum. Bilar står på tvären över filerna, fotgängare springer kors och tvärs utan att se sig för och dessutom åker det runt lastbilar, fullproppade med vitklädda, uppklädda, skålande och skrålande ungdomar som vrålar något om studentens lyckliga dag.

Ja, inte är det min lyckliga dag i alla fall. Och just som skickar SMS efter SMS till K och klagar över mitt elände så hör jag chauffören teaterviska, eller muttra snarare:

-Jävla idiot, åt en bilist
-Men så gå då käring, åt en gumma
-Nej nu får du fan flytta dig, åt en annan bilist
-Åh, fyyyy faaaan, åt två studentbilar som lägger sig framför och kör långsammare än det är möjligt

Bussen tutar TUT. Och bussen tutar TUUUUT. Jag inser plötsligt att jag sitter här i en timme just idag bara medan surchauffören sitter här många timmar, varje dag. Gud vad jag har det bra. Skadeglädje är den enda sanna glädjen sägs det, vad vet jag, men plötsligt kommer det ett märkligt frustande ljud ur min strupe. Pppffff he he, pffr, ffrrp HE HE. Killen bredvid betraktar mig med orolig min och jag tittar tillbaka och frustar fram "pff, he he är han inte för SUR?"

Skrattar bäst som skrattar sist. Surgubben slängde av alla vid Fridhemsplan och vände sin buss för att komma ikapp i tidtabellen. Min tidtabell var han inte värst engagerad i. Så jag fick lydigt stå och vänta på nästa buss tillsammans med ungfär femtio andra sura gubbar och gummor. Det tog en timme och tjugo minuter från Östermalm till Essingen, vilket är helt absurt. Ab-surt.

Fast ska man ändå vara i surträsket kan man lika gärna ha sällskap. Jag kanske åker med honom en gång till bara för att få uppleva att jag inte är surast i världen.

Juno

Kommentarer
Postat av: Jo

Ha ha - ja, idag var det verkligen kaos. Men det brukar inte vara så faktiskt. Åker buss till Slussen varje dag, och det är faktiskt första gången bussen fick krypa när den kom närmre. Det är studenternas fel. Vad är de så glada över? De vet inte hur bra de hade det...Kram på dig! /jo


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback