Att dra ogräs är som att spela Tetris

Det börjar skymma och huden knottrar sig på armarna. Jag ignorerar att ryggen värker och att huden börjar skavas av på vänster pekfinger. Jag måste bara dra upp de sista grodbladen och tistlarna på det som ska bli en plätt med gräs på framsidan. Tjurigheten har inga gränser. Tydligen.

Då kommer Felicia fem år och undrar:
- Varför gör du det där så länge?

Jo, det kan man ju verkligen undra. För att det är svårt att sluta, för att "jag ska bara". Förra året kom jag inte igenom hela gräsmattan på hela sommaren och då var jag ändå ledig! Så jag har ju inga utsikter att få bort allt i år heller. Då är det ju ingen idé att jobba ihjäl sig. Egentligen. Kloka unge.

Felicias pappa hade i alla fall svar på frågan. Det är ungefär som att spela Tetris, det är inte så roligt men man klossarna ska fan bort. Ja. Så är det. Precis.

När jag stapplade in vid tiotiden började jag ta fram dammsugaren men då kom min make och frågade om vi inte ska dricka te istället. Kloka du. Det klart vi ska dricka te. Och vi ska sitta som två rara pensionärer på vår altan, sakta gungandes i sommarnatten i vår nyinköpta hammock. Mys.

Juno


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback