JUNO

Eller Jag älskade honom, som Anna Gavaldas denna underbara bok heter i svensk översättning. Det är en liten bok, ungefär etthundrafemtio sidor och den är utläst på ungefär lika många minuter.

"Jag var sugen på en cigarett. Det var inte klokt, jag hade ju inte rökt på flera år. Ja men så är det, sånt är livet...Man visar en formidabel viljestyrka och sen en vintermorgon tänker man plötsligt promenera fyra kilometer i kylan för att köpa ett paket cigaretter, eller så älskar man en man, med honom får man två barn och en vintermorgon får man veta att han ska gå sin väg eftersom han älskar en annan kvinna. Med tillägget att han är förvirrad, att han har misstagit sig.

Som i telefon: "Ursäkta mig, jag har visst kommit fel." Javisst, det gör ingenting...

En såpbubbla."

De etthundrafemtio sidorna handlar om Chloé, ensam och övergiven av sin man, och hennes samtal med svärfadern, även han ensam i sitt hjärta. Fast han tycker att det var positivt att sonen lämnat Chloé och fast hon tycker han är otillgänglig gammal idiot så uppstår under natten en ny vänskap.

Och även om jag när jag läst de sista orden utbrister "jävla bok" med en gråtmild suck så undrar jag hur det kan vara lagligt för en så härlig författarinna att skriva en bok med så få sidor.

Juno