Jag har gjort tre bra saker och min man en

Idag har jag gjort tre bra saker och några taffliga, som min kollega så fint uttryckte det. Det taffliga verkar ju trist att återuppleva här så jag väljer att tänka på det som var bra.

1. Jag har motionerat. Nu för tiden åker jag pendeltåg in till stan istället för tunnelbana. Det går en kvart snabbare att komma till jobbet då. Tunnelbanan går mest när som helst. Pendeltåget däremot måste man passa tid för. Så nu för tiden springer jag alltid från bilen, upp för alla trapporna till stationshuset och sedan ner för alla trapporna till perrongen där tåget alltid redan är på väg in. Och sen när det är dags att åka hem igen springer jag alltid genom centralen, upp för trapporna till spår tretton där södergående tåg går. Bara för att vända på klacken och rusa ner igen och upp på perrongen bredvid där tåget kommer in. Varje dag den här veckan. Det är obegripligt. Och sportigt.

2. Jag har varit nere i källaren. Vi har läskigaste källaren i världen. Man måste attackera den utifrån gaveln på huset. Den är lång och smal och mitt på ena väggen är det hål in till krypgrunden. Vem vet vad som lurar där innanför?! Vi har bott i det här huset i tre år och jag kan räkna gångerna jag varit nere där ensam. Men min man har gjort allt han kan för att göra det hemtrevligt där nere. Okej, lätt överdrift men han har satt upp lampor i taket i alla fall. Sist jag var där nere var när L och jag skulle ha en pava rödtjut, det är ju begripligt att man då får lov att svälja sin mörkrädsla. Idag trotsade jag monstren och tog mig ner för en hink med svamp och bilschampo. Det var ju obegripligt. Och modigt.

3. Jag har tvättat bilen. Som ni förstod av ovanstående, jag har inte tvättat den i en automat utan för hand. Inte fråga varför, bara applådera. Det var faktiskt skitmeckigt att få igång högtryckstvätten men tillslut så var bilen schamponerad och högtryckad och håll i er nu, jag tvättade till och med fälgarna med en diskborste! Sen råkade jag tyvärr spruta med högtrycken i makadamet (läs: sand/grus parkingsplats). Och ser det ut som jag just racat genom en leråker. Allstå var det bara att tvätta bilen en gång till. Det var ju obegripligt. Och ambitiöst.

Till detta får tilläggas att medan frugan tvättade bilen var maken på föräldrarmöte på dagis. Det var ju snarare otroligt än obegripligt. Och jämlikt.

Juno


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback