Den som söker skall finna

Del 1.

Som vanligt hade hon inga pengar. Oftast bekymrade det henne inte så värst mycket. Hon hade lärt sig att hushålla med kassan och storhandlade varannan torsdagkväll så att kylen skulle vara fylld när barnen kom. Veckan efter, när barnen var hos sin far levde hon på rester och lådvin.


Just den här dagen tittade hon bekymrat på kontoutdraget som bankomaten spottat ut åt henne. Det var veckan före lön och hon hade exakt sjuhundrafyrtifem kronor på kontot. Det var ingenting anmärkningsvärt med den siffran. Nej, det som var anmärkningsvärt var att hon för en gångs skull hade blivit medbjuden av några kollegor att gå ut och ta en öl och en matbit efter jobbet idag.


Imorgon skulle barnen komma, då brukade de alltid starta veckan med fredagsmys som bestod av pizza, läsk och en videofilm. Hon räknade febrilt i huvudet och kom fram till att det nog kunde fungera om de körde på hembakt pizza och lånade en film på biblioteket istället för att hyra den på videobutiken. Hon hade varit så inne i sina egna tankar att hon inte märkte att kön till bankomaten hade vuxit bakom henne. En man trampade oroligt omkring och sade rätt ut i luften ?Men det var fasligt vilken tid det här tog då?. Kvinnan ryckte till och fumlade med sin plånbok medan hon med nedböjt huvud bad om ursäkt till den otålige herrn i kön.


När hon en timme senare kånkade hem sina matkassar förbannade hon att hon inte hade något körkort. Men det hade inte funnits någon anledning att ta körkort, hon och Mikael hade bott i stan och om de någon gång skulle åka någonstans tillsammans, tog de hans tjänstebil som hon inte fick köra. Mikael var av den bestämda åsikten att kvinnor inte kunde köra bil och hon var inte den som argumenterade i onödan.


Efter en blick på klockan insåg hon att det var dags att skynda på, det var mindre än en timme kvar till de skulle träffas. Halvvägs upp för trapporna gick en av matkassarna sönder. Ett mjölkpaket gick sönder och skvätte ner hela väggen. Kvinnan satte sig ner i mjölkpölen och såg uppgivet på när potatisarna studsade ner för alla trappstegen. När äggen började rulla efter potatisarna gömde hon ansiktet i händerna och grät.


"Men herregud Kattis, vad har hänt här?" Hon tittade upp och såg in i ett par klarblå ögon som hon visste tillhörde killen i lägenheten ovanför. Hans blick var fylld med medkänsla och något annat, något oidentifierbart men glittrigt. Till bådas förvåning började hon skratta. Hon kände hur fnisset började bubbla långt nere i tårna och hennes förtvivlans tårar byttes ut mot skratt.


Grannen, som hette Stefan, hjälpte henne att städa upp sörjan och sedan bjöd han upp henne på middag. Fortfarande med skrattet i halsen sprang hon in i sin lägenhet, bytte till ett par rena jeans och på vägen ut igen ryckte hon med sig en låda av Lindemans röda. Medan hon ringde på dörren där det stod S. Johansson kände hon sig gladare än på länge. 

fortsättning följer


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback