JUNO

Jag är ingen fan av julen. Har aldrig varit. Jag har aldrig bakat pepparkakor, helst åkt långt långt bort och julklapparna har jag handlat på Åhléns den 24 december klockan 11-13.

År 2004 ändrades allting i ett slag. Mitt barn ska ha en riktig jul. Så det bar iväg, långt innan den 24:e för att handla julklappar, en Bamse CD med käcka julsånger, inbjudningar till familjen om att fira jul i huset. En gran, knäck, pepparkakor, stenhårda lussekatter. You name it.

Och på den vägen är det. För ett par dagar sen läste jag att det hade varit fullt av köande barn till NK:s julskyltning. Ah men gud, redan, tänkte jag då. Fast visst, det är lika bra att vara ute i god tid. Från en av fröknarna, pedagog heter det idag, på Joars dagis fick jag -ytterligare- ett säkert recept på fluffiga lussebullar.

Vårkänslor...
Har ni förresten lagt märke till att något är ju fel med vädret? Idag vaknade jag och det var sol ute. 12 grader varmt och sol. Vårkänslorna poppar omkring i kroppen och det känns helt galet att byta till vinterdäck (läs: att Per byter till vinterdäck) på min bil. Hur som helst, vår eller inte. Här ska det bakas lussekatter och pepparkakor. Det är min mammagrej. ICA Maxi, here I come. 

Tio tusen andra människor ska också ignorera våren och baka pepparkakor. Mjöl, slut. Mandel, slut. Mandelmassa, slut. Russin, nästan slut. Sirap, nästan slut. O-c-h s-å v-i-d-a-r-e. Vad är det för fel på folk? Varför ska alla vara så ambitiösa och baka själva? Tycker ni inte att Annas pepparkakor är det juligaste som finns? Va?

Jag tyckte synd om mig själv ända till min syster ringde och berättade om sin dag på IKEA. Om mina lussebullar blir fluffiga ska hon få en påse -även om jag vet att hennes alltid blir godare än mina.

Juno