JUNO

Barnets mormor och morfar hjälper mamman och pappan att hämta från dagis en dag i veckan. Det är lika fantastiskt varje gång.

Det slår liksom aldrig fel. Barnet möter sin mormor och morfar med glada tillrop och armarna högt i luften varje gång. Han har nu börjat utveckla ett bättre minne än mamman, vilket tyvärr inte kräver så mycket, och kommer ihåg att imorgon kommer mormor och morfar.

Mormodern och morfadern tycker det är underbart att vara med minsta barnbarnet, de låter sig med glädje utnyttjas till 100 procent av den ivriga tvååringen. De har sina rutiner, de äter smörgås, de läser böcker, lägger pussel och bygger med klossar. Ibland lagar barnet mat åt dem på sin spis. Oftast vankas det sköldpaddasoppa, fint ska det vara.

Mamman och pappan tycker förstås också att det är suveränt, det handlar ju inte bara om att de får lite extra tid att vara på jobbet eller i plugget. De är glada över att barnet har en så fin och viktig relation med sina morföräldrar.

Inte alla har en så bra relation
I de glada tankarna över barnets goda relation med morföräldrarna sitter mamman på tunnelbanan när hon i en av gratistidningarna får se en notis som är helt otrolig. Ett par mor -eller farföräldrar har hämtat fel barn från dagis! Okej att man tar fel på håll. Alla barn är inpackade i tjocka vinterkläder, alla ser likadana ut på håll. Men de upptäckte det inte på nära håll heller. Och inte när de kom hem. Slutligen var det barnets kusin såg att det ju inte var hans eller hennes kusin! Oj, kära nån.

Nämen hallå? Hur kan man ta med sig fel barn? Det är helt obegripligt.

Juno