Något är dödligt

Åtta minuter kvar. Sen får jag ta på mig jackan och gå till tåget. Allt är olidligt just nu. Sitter instängd i en klaustrofobisk lokal utan fönster, utan luft. Nu också utan hjärnceller. Den enda luft som når in hit verkar komma utifrån gatan där bilisterna står på tomgång. Det borde finnas skottpengar på såna.

Några har rest sig och gått redan. Avundsjuk. Den enda som fortfarande orkar prata är läraren. Alla andra här inne har gjort som jag. Kastat sina hjärnceller och fallit i koma.

Har aldrig varit med om att en dag varit så fruktansvärt lång. Vi ska lära oss att bygga en webbsida. I ett verktyg som snart ska försvinna. När det var tjugo minuter kvar av passet öppnade vi verktyget, men då var det inte längre någon som kunde förmå sig att agera längre.

Vi håller på att gasas ihjäl. Om inte något annat tar kål på oss först. Kan man dö av leda?

Juno

Kommentarer
Postat av: Linn

Klockren beskrivning av denna förfärliga eftermiddag. Och nej, mina verk hänger ju stolt uppsatt på Sebastians vägg. Det är nog där det tar stopp för min konst, ett eget litet galleri, i hans sovrum! :D

Postat av: Karl Hellberg

Ja det var nog faktiskt den värsta föreläsningen i mitt liv... Höll på riktigt på att dö av leda...

2006-11-30 @ 12:46:03
URL: http://carlhellberg.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback