Man måste vifta med tårna

Barnet tycker inte om att bli tillrättavisad. Vid minsta antydan till stränghet i föräldrarnas röster börjar blicken flacka till höger och vänster för att slutligen stanna någonstans på himlen. Mamman brukar då vrida barnets ansikte mot sig och säga åt honom att titta på henne medan hon pratar.


En eftermiddag när det var varmt ute skulle mamman och barnet gå hem från dagis. Hon frågar upprepade gånger om han inte skulle ta på sig sina skor. Som svar sprang barnet runt som en yr höna och flaxade med armarna. Tillslut tröttnade hon och sade med den stränga mammarösten:

-Joar älskling, nu får du gå och hämta dina skor!
Barnet stannar upp, går fram till mamman och lägger sina små händer på hennes kinder och svarar:
-Mamma äkkli, titta mig. Inga skor.

Mamman skrattade högt hela vägen hem. Barnet viftade lyckligt med tårna.


Joar, november 2006

-Nej, NEJ, NEEEEJ!!! ropar barnet, jag bli GALEN!
Det får man tacka Inger och Lasse Sandberg för (barnboksförfattare).


-Men vilka puckon, säger pappan om gubbarna i dataspelet
-pucko, ekar barnet


-Aj fan, säger mamman vid olämpligt tillfälle
-fan fan, ekar barnet


Mamman städar toaletten.
-Aha, säger barnet. Potta borstar tänderna!


Juno



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback