JUNO

Double Income No Kids. Två personer som tjänar hyfsat med pengar, har en 3:a i Birkastan, inte Vasastan utan Birkastan och kör en sportig Peugeot 307. [efterkonstruktion: det var en Peugeot 406 coupé, maken blev galen när han läste om min okunskap -förlåt alla ni som kan bilar och blev förorättade, jag vet i alla fall att den var snygg, snabb och silverfärgad...] Men vi började prata om hus. Åkte runt på visning efter visning och budade på gamla härliga ruckel med "potential för den händige". Men var ska huset ligga, det måste ju vara nära till jobbet. Statiskt sagt. Som om man skulle jobba på samma ställe för resten av sitt liv.

Nä, det gör man ju inte. Hux flux tog jag en promenad in i den berömda väggen, var fan kom den ifrån?, och då var det ju inte mycket bevänt med att jobba. Det tyckte inte arbetsgivaren heller. Men vilket lämpligt tillfälle att göra två till tre. Sagt och gjort. Slut med drömmarna om fantastiska ruckel. Lika bra det, varken jag eller maken är så där överdrivet händiga. Plötsligt tedde sig det hemska området bortanför Farsta som riktigt trevligt.
-Titta, nu har de små fina gräsmattor och det verkar ju leka många barn här.

Son av Himladrottning
Och sen kom barnet. Joar. Son av Himladrottning. I tre månader satt jag bara och tittade på underverket. -Titta nu blundar han!
-Nej, kom skynda dig, nu tittar han!
-Ha ha, nu kräks han visst rätt ner i min urringning. Vad sött!

Som tur är kommer man ur den där första dvalan men det tar några år. Nu har det gått några år. Två år och fyra månader för att vara exakt. Barnet har passerat kryp och gåstadiet och fastnat i klätter-och-springstadiet. Han sjunger, pratar och resonerar. Om han inte vinner sina resonemang blir det ett jäkla liv, pappan påstår att det måste vara mammans gener att skrika och tjura på det viset. Men jag har mina kvar så det kan inte stämma.

Okej, jag är fri -var är alla jobben?
Efter dvalan ville jag börja jobba igen. Se världen utanför barnbajs och kräks. Det blev ett kort inhopp i yrkeslivet . Tyvärr. Eftersom jag inte ville skriva arbetslös på visitkorten, och arbetssökande var inte mycket bättre det, verkade det lämpligt att ta tillfället i akt att förkovra sig lite extra. Valet blev en tvåårig utbildning inom kommunikation nya medier.

Men målet är ju att få ett jobb, så om ni känner någon som har nytta av en hårt arbetande småbarnsmamma, erfarenhet från stort IT-företag och litet och en kommunikatörsutbildning på IHM i bagaget -tveka inte. Ring!

Juno