JUNO

Vi skulle åka till Mexico. Hela jul och nyår skulle vi vara borta. En månad i sol och värme, bad, vila och äventyr. "Vi" innefattade mig, min man och vår son samt en annan familj som vi umgås mycket med och tycker mycket om. Men ibland blir det inte som man har tänkt sig.

Som det nu blev räckte pengarna inte riktigt ända fram till Mexico. De räcker hem till syrran på julafton och de räcker till norra Dalarna över nyår. Det är inte fel det heller. Jag älskar min syster och hennes underbara ungar. Mamma och pappa kommer också. Så det blir familjen, julmys och Kalle Anka.

Gnugga händerna
Kavla upp ärmarna. Här ska banne mig bli julfint. Jag förvandlades till värsta drakkärringen. Tjugofyra små paket i kalendern till sonen, baka baka till förbannelse, ljus överallt och städat ska det vara. Pepparkakshuset står halvklart. Paketen i kalendern är det ingen som kommer ihåg att öppna. Alla är trötta. På mig och mitt eviga pysslande som ingen har bett om och ingen vill ha.

En vecka kvar till jul och jag har glömt att köpa gran. Det är ju viktigt, ingen jul utan gran. Klar barnet ska ha en gran. Att riva ner barr ur. Dra i grenarna tills den välter. Pilla på kulorna tills de ramlar ner och går sönder. Snurra på ljusen så man inte vet hur man ska tända den igen.

Eller det kanske räcker nu
Den här hetsen över att trevligheternas trevligheter. Det är inte julens fel, det är jag som inte klarar av att vara lagom. Allt eller inget, liksom. Nu är det nog. På Bauhaus säljer de kungsgranar från nittionio kronor. Jag tar mina nittionio kronor och lägger i min hemliga spargris. Den som ska krossas nästa år och ta mig bort från julen. Vi kanske inte kommer till Mexico men vi ska väl ändå kunna ta oss lite längre än till Norrmälarstrand.

Juno